Kickhunter
"All In"

Releaseår: 2010
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 31



Köp skivan nu hos:


Läst: 1167ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2010-11-01

KICKHUNTER – ”All In”
Alla har förmodligen stått där, med några öl innanför västen, på en rockklubb när något lokalt band äntrar scenen och river av klassiker ur rockens digra katalog. En del av er, gissar jag, har även då fått samma känsla som jag brukar få vid dylika tillfällen; jag borde inte digga men jag gör det ändå. Trots att jag egentligen är allergisk mot medelmåttiga covers, framförda av övervintrade rockers med fru, två barn, hund och volvo, så hänfaller jag mig ändå till att stå och skråla med när klassikerna radas upp.

Samma känsla ger KICKHUNTER mig med sin aktuella skiva ”All In” - Markus Großkopf (bas, HELLOWEEN) lekplats när han vill ta en paus från huvudbandet. Skivan bjuder på ett potpurri av gubbrock, mer adrenalinstinn rock/hårdrock samt blödiga ballader. Instinktivt känner jag att dessa låtar inte borde lämnat det medelklassgarage de tveklöst föddes i, men å andra sidan kan jag inte hjälpa att jag sitter med ett litet flin skivan igenom – det här är faktiskt ganska roligt. Revolution är en gedigen rocklåt som får det att vattnas i öltarmen. Mine All Mine stoltserar med förnämligt bluesgung som liksom inte går att tycka illa om. KICKHUNTER gör även helt rätt i att använda hammondorgel i stora doser – gravt underskattat som rockinstrument nuförtiden.

Nu är det förvisso inte frid och fröjd skivan igenom. Som alltid när en massa tyskar är i farten ska det ju infogas en massa smöriga ballader, vilket sällan resulterar i något positivt. Feels Like Home och Ocean är båda överlödiga bregottlåtar som aldrig borde släppts, men värst är den vedervärdiga Deep In My Heart som på allvar får mig att tänka på julmusik. Fetbort! Boogiefesten Shy, Shy, Shy får mig dock på så gott humör att jag står och dansar lite för mig själv var gång låten startar – de två vokalisterna Jörg Wesenberg och Melanie Black duellerar här med fantastiskt resultat. När sedan Melanie trycker i för allt hon är värd i Checks In The Mail så går jag nästan i brygga – vilken jävla röst!

Som ni märker gillar jag denna skiva, trots sin uppenbara skönhetsmissar, skarpt. Det stora problemet jag ser är dock huruvida jag kommer lyssna på alstret i någon större utsträckning. Bra musik är visserligen bra musik men när det redan finns ett överflöd på marknaden, och i min samling, av snarlik (och i vissa fall bättre) musik i samma kategori är frågan ganska relevant. Time will tell.

/Jonas Andersson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: