Necronaut
"Necronaut"

Releaseår: 2010
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 31



Köp skivan nu hos:


Läst: 2208ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2010-12-12

Necronaut - S/T
Fred Estby lämnade 2007 dödsmetallveteranerna DISMEMBER efter 20 år som bandets trummis och dominerande låtskrivare. Det vore knappast att förvänta sig att han därefter skulle slå sig till ro och sluta skapa musik. Så blev inte heller fallet utan nu släpps debutalbumet för hans eget projekt NECRONAUT (ung. ”den som utforskar döden”). Estby är här både låtskrivare, trummis, gitarrist och i en av låtarna, The Lie In Which The Truth Is Buried, även sångare med den äran. I övrigt har han bjudit in en rad av Sveriges främsta hårdrockssångare och -musiker. Vad sägs om Hellbutcher från NIFELHEIM, Erik Danielsson från WATAIN och Tomas Lindberg, tidigare i DISFEAR och AT THE GATES, för att nämna några favoritvokalister i sällskapet. Och så Chris Reifert från AUTOPSY som internationell gäst.

Det självbetitlade albumet innehåller, givetvis frestas man att säga, en massa bra låtar; kompositören Estby tycks lika inspirerad som i sina tidigare projekt, och det låter naturligen en hel del DISMEMBER om plattan. Och detta är mer på gott än på ont. Det bidrar till den kontinuitet i materialet som behövs för att i viss mån ”kompensera” för den relativa spretighet som oundvikligen uppstår med olika vokalister på varje spår. Och lyckas man med det? Både och. ”Necronaut” är en musikaliskt mycket lyckad projektdebut och det finns flera låtar som når de riktiga höjderna, såsom Infecting Madness, Returning To Kill The Light, och avslutande Rise Of The Sentinel med Tompa Lindberg på sång.

Låtar som Soulside Serpents, After The Void och Tower Of Death dras dock ner en aning av de i sammanhanget mindre bra fungerande sånginsatserna. Visst är de meriterade vokalister, Janne Christofferson (GRAND MAGUS), Joakim Nilsson (GRAVEYARD) och Nicke Andersson (DEATH BREATH) och visst består framför allt de två förstnämnda spåren av väldigt catchiga låtar som snabbt klistrar sig på hjärnan, men sången blir jämförelsevis lite för lättviktig ändå.

Som helhet är dock Estbys projekt en lyckad satsning, och skivan är inte bara intressant ur medverkande- och tillkomstsynpunkt utan verkligen en metallplatta att njuta av. Favoritlåten, just nu i alla fall, är Returning To Kill The Light med WATAIN-sångaren bakom micken, men när det kommer till “bästa ögonblick” återvänder jag till det perfekt tajmade ljudet av krossat glas tre minuter in i In Dark Tribute, ett ögonblick av skönaste rysningarna längs ryggraden. En bland flera detaljer som gör mycket av albumets storhet.

Bästa låt: Returning To Kill The Light

/BiblioteKarin





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: