Colossus
"Spiritual Myiasis (EP)"

Releaseår: 2011
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Användarbetyg: 1.8/10
Antal röster: 48




Läst: 1517ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-04-01

Komplex men kreativ progressiv sludge
Huvudstadens COLOSSUS är ett sådant där band som är svårt att etikettera, vilket oftast brukar innebära att lyssnare bildar tydliga uppfattningar om musiken – det är oftast fågel eller fisk, sällan mitt emellan. På trespårs-EP:n "Spiritual Myiasis" erbjuds en anrättning som helt klart skulle kunna definieras som prog metal, samtidigt som det finns inslag även av sludge och 70-talshårdrock. Bandet är faktiskt blott en tvåmannakombo, bestående av Niklas Eriksson på sång och stränginstrument samt Thomas Norstedt på slagverk. Uppenbarligen är de två herrarna – som skriver musiken tillsammans – två kreativa krafter att räkna med, för låtarna på EP:n innehåller en hel del intressanta inslag. De udda taktlekarna är tämligen många, låtstrukturerna komplexa och oförutsägbara, riffandet personligt och trumkompet ofta skönt jazzigt.

Erkännas skall att produktionen tar ner intrycket något. Proggig sludge i all ära, men gitarrljudet är lite väl luddigt. Det är synd, då det som sagt finns gott om detaljer att lyssna efter, varav en del nu inte riktigt kommer till sin fulla rätt. Nåväl, åter till låtmaterialet som sådant. Det kanske mest framträdande inslaget är Niklas Erikssons sång, som är (o)behagligt ångestladdad och river skönt i hörselgångarna. Musiken är ofta en smula kaosartat flummig och ställer ganska tuffa krav på sin lyssnare, men ger också bra betalt för mödan om man verkligen ger sig hän. Bästa spåret på EP:n är det avslutande, Eternal Return, som med skönt gung, malande tyngd och en fantastiskt naken och känslosam sånginsats är skivans mest sjuttiotalsminnande. Låten är en given biljett till ett tranceartat, meditativt tillstånd. Följaktligen gör den sig faktiskt allra bäst genom ett par hörlurar, gärna med mörker runt omkring, så man verkligen förmår stänga ute omvärlden och låta stockholmarnas musikaliska häxkittel ta kontroll över ens sinne.

Som ni kanske kan utläsa av min något svajiga beskrivning av innehållet på "Spiritual Myiasis", är COLOSSUS bitvis en smula schizofrena. På gott och ont, skall sägas – det håller onekligen intresset vid liv, men gör det också en smula svårt att få grepp om bandet. Hur summeras då en så här svårgripbar historia? Tja, det finns som sagt frågetecken både för gitarrljudet och för den nästan överdrivet svårtillgängliga komplexiteten i COLOSSUS låtar. Samtidigt är jag väldigt imponerad över deras kreativitet, känslosamhet och förmåga att välja oväntade vägar. Det vore roligt att ge sig på en fullängdare, för att se hur bandet står sig över det längre formatet. Som det nu är vågar jag inte riktigt utropa ”Fågel!” med full kraft i stämman, men delar ändå ut en stark sjua. Gillar du band som KYLESA, INTRONAUT, ISIS och ELECTRIC FUNERAL, kommer du förmodligen att instämma.

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: