Primordial
"Redemption At The Puritan's Hand"

Releaseår: 2011
Betyg: 9/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 2.2/10
Antal röster: 40



Köp skivan nu hos:


Läst: 3768ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-05-01

PRIMORDIAL - "Redemption At The Puritan's Hand"
När jag lyssnar på PRIMORDIAL händer något i min kropp. Musiken slår an en sträng som får mig att vilja gå med i en motståndsrörelse, att stå på en barrikad och delta i kamp. Det irländska bandets sjunde fullängdare "Redemption At The Puritan's Hand" är inget undantag, och inledande No Grave Deep Enough är ett mycket gott exempel på den fysiska reaktionen som jag försöker beskriva. Den kan närmast liknas vid vad som händer när man kokar vatten i en kastrull. Till en början märks i stort sett ingenting. I bakgrunden marscherar en trum- och basgång försiktigt framåt, och allt eftersom temperaturen och trycket ökar så vrider också PRIMORDIAL åt pressen i sin musik. Volymen höjs, gitarrerna och trummornas dubbelkaggar kommer in och driver på större hetta som får vattnet att koka och mitt blod att sjuda. Under de totalt 7 minuterna som låten pågår åstadkommer sedan sången en överhettning som får allt att koka över, får locket att tryckas bort och alla känslor att bubblande rasa i en intensiv reaktion. När AA Nemtheanga till slut beordrar oss enligt textstroferna "Rise my brothers/Rise from the grave/Throw your shackles off/Stand by my Side.... Rise my brothers/Rise from the grave/No Grave Deep Enough/To Keep us in Chains" så är jag lika tom som den där kastrullen som fått stå bortglömd på en het kokplatta, kärlet som hållit känslostormen.

Jag älskar det!

"Redemption At The Puritan's Hand" har ett tema som utgår från frontmannen Alan Avril Nemtheangas betraktelser av världen och sig själv. Flera gånger vänder han sin skarpsyn mot sitt egna inre och beskriver processen av att titta tillbaka på sin karriär hittills (Bloodied Yet Unbowed) likväl som sin egna dubbelnatur (Lain With The Wolf), och totalt sett utgör PRIMORDIAL en form av sista utpost som protesterar mot dagens allmänrådande populärkultur och slit- och slängmentalitet. Här finns inga radioanpassade treminuterslåtar eller enkla och lättsmälta texter. Här bjuds istället långa, svepande låtar på knappa 10 minuter med texter som kräver din närvaro för att de ska falla på plats. Det som skiljer PRIMORDIAL från att bli ogenomträngliga är dock melodierna och den enkelhet som det seriösa anslaget är invirat i. Refrängerna fastnar, och de fastnar fort.

"Redemption At The Puritan's Hand" inleder vansinnigt starkt. De tre första spåren är tidigare nämnda No Grave Deep Enough, Laid With The Wolf och plattans bästa spår Bloodied Yet Unbowed, och dessa knappa 25 minuter lämnar lyssnaren att kippa efter andan. Jämfört med bandets historia är denna skiva, så långt, bestående av mindre black metal-inspirerat rens och mer lutande gentemot ett episkt anslag. Tempot är inte överdrivet högt, men bandet levererar med en övertygelse som spikar fast låtarna i min kropp och själ. Hade den kvalitén varit bibehållen under hela skivan hade det varit dags för undertecknads första maxpoängare.Det lilla som saknas för detta är istället att de snabbare och lite mer primitiva låtarna God's Old Snake och The Black Hundred inte riktigt håller samma fullständigt makalösa klass som övriga spår. Det innebär inte att de är dåliga, enbart att jag faktiskt hört PRIMORDIAL i den tappningen fast vassare förut, och det säger kanske egentligen mer om hur löjligt bra resten av skivan är.

The Mouth Of Judas, The Puritan's Hand och Death of The Gods fullbordar skivan på ett sätt som är värdigt den nämnda inledningen, och efter mer än 30 varv med den här skivan kan jag enkelt konstatera några fakta:
  * PRIMORDIAL har åldrats med värdighet, och om du gillade "To The Nameless Dead" kommer du inte att besviken på "Redemption At The Puritan's hand".
  * Lyriken är träffsäker, enkel och banbrytande tung på samma gång. Som bästa exempel på detta står Lain With The Wolf som går på djupet när det gäller människans dubbelnatur, och behandlar hur vi varierar vårt beteende mellan att ha kontakt med vår goda mänskiliga sida och vår mörkare sida. Odjurets sida.
  * "Redemption At The Puritan's Hand" kommer att medverka på årsbästalistor kors och tvärs i media när det är dags att summera 2011. Skivan är helt enkelt för stark för att bortse ifrån.

Till sist avslutar jag denna recension med att i all stillsamhet ställa mig frågan om PRIMORDIAL har mer krut kvar, eller om de just nu är inne i sin karriärs höjdpunkt? Svaret är att jag faktiskt tror att de kan ännu ett steg. Det känns faktiskt lite märkligt att skriva det redan nu, med "Redemption At The Puritan's Hand" rykande färsk på skivdiskarna, men... jag längtar faktiskt redan efter att se vad dessa herrar kan åstadkomma i nästa fas av sitt liv!

Bästa spår: Bloodied Yet Unbowed

/Robert Gustafsson



Läs även:
Recension av PRIMORDIALs "To the nameless dead" (2007)


Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: