Absorbing The Pain
"Songs Of Hate With Love"

Releaser: 2011
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Anvndarbetyg: 1.0/10
Antal rster: 29



Kp skivan nu hos:


Lst: 1813ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-05-15

Close, but still no cigar...
Förra året släppte ABSORBING THE PAIN det självbetitlade debutalbumet via Cold One Records. Den gången tilltalades jag av en vass sånginsats och habil hårdrock stöpt i tämligen amerikaniserad form, men kände att slutresultatet blev en smula enahanda och förutsägbart. Nu har det gått ett år, och de norrländska herrarna har bytt etikett till Rambo / Sony och gett ut sitt andra album ”Songs Of Hate With Love”. Frågan är nu ifall bandet vågar ta ut svängarna lite mer den här gången?

När det gäller inom vilka genre-ramar man huserar har inte alltför mycket hänt. Det är fortfarande metalbestänkt tunggung i samma amerikanska skola som bland andra SOUNDGARDEN och BLACK LABEL SOCIETY som bjuds. Det i sig är dock helt okej, då det är ett format bandet behärskar väl. Nytt är dock att tempot överlag gått ner en smula, och det mest nerviga Seattle-stuket har bitvis tonats ner till förmån för mer tyngd. Detta är en kostym som passar Öviks-gänget bra, vilket märks i spår som Hellspawn, Lovesong (Not!!!) och Broken Shell. En annan bra låt är inledande Contraseptives Use, som sticker ut genom att erbjuder lite högre tempo. Texten är också underhållande, och går ut på att sångaren är ett levande bevis på poängen med preventivmedel… Även Limelight är ett relativt vasst vapen med sin starka refräng.

Här någonstans börjar dock det roliga ta slut. De spår som räknats upp utgör halva skivan, och resterande klarar inte riktigt av att bidra med något som ökar på totalsumman. Visst, mellanspelet Father bjuder på läcker gitarronani, och produktionen är rakt igenom fläskig och bra – men låtarna med stort L är fortfarande aningen för få. Var för sig är de aldrig dåliga, bandet är skickliga musiker, men jag höjer egentligen aldrig på ögonbrynen och tänker ”åh fan, det där såg jag inte komma!”. Jag hade velat ha en tvåtaktrökare i 200+ BPM, en svettigt funkig kåtslagslåt eller till och med en renodlad ballad. Något som bryter mönstret, helt enkelt.

Som det nu är lämnas jag med en gnagande känsla av att ABSORBING THE PAIN fortfarande inte riktigt får ut sin fulla kapacitet. Lite som en tekniskt skicklig målare som ägnar sin tid åt att måla torgkonst – det tilltalar säkert tillräckligt många för att säkerställa brödfödan, men det är inget som går till historien. Jag är helt klart villig att ge ABSORBING THE PAIN en chans till, men på nästa alster förväntar jag mig att bandet svingar penseln mer ohämmat – upp till bevis…


/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: