Ingested
"The Surreption"

Releaseår: 2011
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.3/10
Antal röster: 30



Köp skivan nu hos:


Läst: 1570ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-06-01

Ingested - The Surreption
Manchesterbördiga grinddödsplutonen INGESTED återvänder för att leverera ytterligare en sonisk käftsmäll om de mer obehagliga sidorna av den mänskliga naturen. ”The Surreption” är precis lika förödande aggressiv som bandets debut ”Surpassing The Boundaries Of Human Suffering”, och letar ni efter låtar om kärlek och förståelse gör ni klokt i att leta någon annanstans för här gastas det med avgrundsdjup stämma om våld, lidande och ond brutal död.

I disciplinen att spela musik lika brutal som en rivningskulas verkningar på betong där har INGESTED högsta betyg, och det är såklart något som man ska vara beredd på, i annat fall riskerar man att bli besviken. För fans av denna typ av verkligt brutal musik lär ”The Surreption” väcka höga rop av förtjusning då väldigt lite är ändrat sedan debutskivan. I en subgenre där förändring oftast stavas försämring om det inte gäller att spela snabbare får också de verksamma banden verkligt fanatiska fans – om än i liten skala. För det finns ju en risk att bandet verkligen inte lyckas nå några bredare lyssnarskaror, vilket jag kan tycka är aningens synd då det märks att bandet har blivit bättre – framför allt på att skriva bra låtar.

Debuten handlade i mina öron mest om att bevisa att här skulle det jädrar i mig spelas snabbare än någonsin och tyngden skulle vara av sådan art att man kvävdes inombords som lyssnare. Nu med senaste plattan finns visserligen dessa element kvar, men jag tycker nog att bandet har varit vänliga nog att faktiskt inkludera vissa andningspauser för lyssnaren. Dessutom är ljudbilden avsevärt mycket bättre än på tidigare produktioner vilket gör det betydligt mer nöjsamt att lyssna.

Spelmässigt är det rena giganter i teknik vi har att göra med. Trummisen Lyn Jeffs trummar på likt the energizer-bunny from hell vilket denna typ av musik verkligen tarvar – strängarbetet sköts föredömligt av Sean Hynes och Sam Yates, och basen – föredömligt hörbar – är riktigt gött trakterad av Brad Fuller. Lägg till detta en verkligt mångsidig sångare i Jason Evans som både har klös i skriksången och djupet i growlet som gör att jag faktiskt aldrig tröttnar på det vokala uttrycket och man får ett väldigt komplett band.

Jag har faktiskt svårt att hitta några svaga spår på ”The Surreption”, och att eftersöka mer variation skulle vara att negera hela subgenren brutal teknisk dödsmetall sin egenart. Sådana här skivor ska vara brutalt tekniska och tunga och låtarna ska fyras av med precision lika tajt som målarfärg på vägg. Punkt. Sett i detta ljus – då är ”The Surreption” en klockren bra rensplatta som såklart renderar i ett högt betyg.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: