Morbid Angel
"Illud Divinum Insanus"

Releaseår: 2011
Betyg: 3/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.2/10
Antal röster: 22



Köp skivan nu hos:


Läst: 1176ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-06-19

Årets hittills största besvikelse
För de av oss som har ett intresse av death metal i allmänhet och MORBID ANGEL i synnerhet lär det inte ha gått obemärkt förbi att bandets senaste släpp, ”Illud Divinum Insanus” inte har fått speciellt bra kritik. Jag har läst en recension som har hyllat skivan – resten av intresserade har i stort sett enhälligt sågat plattan jämns fotknölarna. Det mesta av kritiken handlar om bandets dragning åt det industriella och gabbertechno, och jag kan förstå att folk är upprörda – vi pratar ändå om MORBID ANGEL, bandet vars fem första plattor (”Altars Of Madness”, ”Blessed Are The Sick”, ”Abominations Of Desolation”, ”Covenant” och ”Domination”) hör till absoluta milstolpar inom death metal – helt plötsligt börjar göra musik som påminner om Marilyn Mansons.

Jag kan förstå bandets önskan att bryta formen emellanåt, men detta gör ju inte att jag kan finna några ursäkter för att skriva riktigt usla låtar. Låtar som låter som restmaterial från FEAR FACTORY eller Marilyn Manson och som efter ett tag står mig upp i halsen. Kvintetten Omni Potens, Too Extreme!, Destructos vs. The World/Attack, Radikult och Profundis – Mea Culpa, är för att använda ett snällt uttryck, riktiga skitlåtar. Det repetitiva, synnerligen simpla spelet i Too Extreme! är så uselt att jag nästan börjar lipa när jag hör vad bandet har reducerats till. Jo, så illa är det faktiskt.

De låtar som trots allt kan räknas till mer traditionell death metal, Existo Vulgoré, Blades For Baal, I Am Morbid, 10 More Dead, Nevermore och Beauty Meets Beast, känns till en början ganska bra – och framför allt ställda bredvid de andra låtarna – men ligger inte i närheten av de nästan episka nivåer bandet låg på tidigare i karriären. Framför allt är den synnerligen tunga, mörka och ondskefulla ljudbilden och atmosfären borta. Detta är en skiva med en ljudbild som känns ack så standardiserad. Det enda som räddar skivan från total katastrof är att man faktiskt hör att medlemmarna kan traktera sina instrument, samt att David Vincent (tillbaka i bandet efter en mycket lång frånvaro) trots allt har en bra röst. I övrigt kan jag bara konstatera att ”Illud Divinum Insanus” är årets hittills största besvikelse.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: