In Flames
"Sounds of a Playground Fading"

Releaser: 2011
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Anvndarbetyg: 0.9/10
Antal rster: 73



Kp skivan nu hos:


Lst: 2615ggr | Kommentarer: 6 | Inlagd: 2011-07-01

IN FLAMES – ”Sounds of a Playground Fading”
Henrik Nygren:
Inledningsvis måste jag säga att det är med en viss skepsis som jag tar mig an IN FLAMES tionde studiogiv. Detta grundar sig i att Jesper Strömblad, gitarrist, låtskrivare och grundare av bandet, förra året valde att lämna skutan på grund av personliga problem. Sedan albumet ”Colony” har låtskrivandet kretsat kring Jesper och gitarristen Björn Gelottes gedigna samarbete, en roll som Björn numera alltså får axla själv. Sångaren Anders Friden har som vanligt skrivit alla texterna. Bandet kompletteras av Peter Iwers på bas och Daniel Svensson på trummor. Jespers position fylls numera av Niclas Engelin (ENGEL, ex GARDENIAN) som varit inhoppare i bandet under flertalet tillfällen tidigare.

Efter de första genomlyssningarna får jag intrycket av att Björn verkar ha en grym förmåga att prestera under press, då det är svårt att föreställa sig att han inte kände någon prestationsångest över att för första gången skriva allt låtmaterial själv. Det kommer utan tvekan att debatteras kring IN FLAMES utveckling, flitigt användande av synthar, growlet har fått ta ett steg tillbaka för mer framträdande rensång. Men har allt detta någon betydelse när merparten av låtarna håller en så pass hög klass som de gör? Inledande titelspåret har en klockren refräng som man bara vill höra om och om igen. Det efterförljande och första singelspåret Deliver Us är även den en ren musikalisk njutning. The Puzzle, skivans tyngsta spår påminner stundtals om tidigare perioder av deras karriär, tvåtakt och snabbt riffande. I Fear Is The Weakness, ett av skivans mest oförglömliga spår, bjuds vi på ett kort akustiskt intro som bygger upp till en sanslöst vacker melodislinga som ger låten en högst personlig karaktär. Efterföljande Where The Dead Ships Dwell, en annan personlig favorit har även den en riktigt klockren refräng.

Sången på förra given ”A Sense Of Purpose” kändes inte övertygande. Här däremot märks det tydligt att mycket vikt har lagts vid sången, då Anders Fridén sjunger bättre än någonsin med en enorm känsla och inlevelse. Det återstår och se om han fixar detta live då Anders alltid varit en fenomenal growlare, dock inte alls lika övertygande när det kommer till rensången. Kritik kan riktas mot alltför linjära låtarrangemang, större bredd med några längre låtar hade inte skadat. Jag saknar även det thrashiga riffandet som har varit en så stor del av deras tidigare låtmaterial. Efter snart tjugo år på nacken visar IN FLAMES att de till skillnad från många av sina kollegor, fortfarande utvecklas och framförallt kan skriva tidlösa musikstycken.

Betyg: 8

BiblioteKarin:
De gör det igen. IN FLAMES tar ut svängarna ordentligt och tar oss med på en spännande och högst omväxlande resa med detta sitt tionde album i ordningen, och det första utan gitarristen och grundaren Jesper Strömblad. Bandets historia i den melodiska metal-skolan bärs upp med den äran, men framför allt utvecklar IN FLAMES, nu med Björn Gelotte och Anders Fridén som kvarvarande låtskrivare, sitt alldeles egna sound ytterligare ett steg, och under en timmes tid och i tretton spår bjuds på en variationsrikedom som gör ”Sounds of a Playground Fading” till en platta som gärna spelas varv efter varv efter varv, utan att det på något sätt bli tjatigt.

Temat för albumets lyrik grundar sig, vilket Fridén nämnt explicit i intervjuer, i insikten att det idag finns mycket få oexploaterade områden kvar på jorden samtidigt som vi vet att hoten mot vår värld ökar. Hur denna kunskap påverkar mänskligheten och den enskilda individen, vad vi gör med vetskapen att tiden rinner ut, detta är det koncept kring vilket texterna roterar och utspelar sig. (”We are ghosts of the concrete world, Genetic codes of a dying breed”)

Musikaliskt drar och spänner flera av albumets spår åt ganska vitt skilda håll, men banden brister aldrig. Här finner vi mer traditionella IN FLAMES-låtar som det inledande titelspåret, The Puzzel och urladdningen Darker Times, men också små överraskande stycken som ”spöklåten” The Attic och den knarrande, orgeltrampande och talade Jesters Door. Anders Fridén prövar ytterligare sina vingar när det gäller sången och röstbredden är imponerande stor, alltifrån det sedvanliga relativt ljusa growlet, med Fridén-klassiskt stundom framspottad artikulation, och den lätt igenkännliga något nasala rensången, över till nya vokala arenor såsom i den helt igenom ”growl-fria” Ropes eller det djupare röstläget i rensångspartierna i All for Me.

Musikerna då? Ja alltså, det är inte annat att säga än; excellent arbete rakt igenom. Lyssna bara till Daniel Svenssons trumarbete i Enter Tragedy eller Deliver Us - eller egentligen precis vilket spår du än väljer. Bas och gitarr hanteras precis så skickligt som Peter Iwers och bandets gitarrister sedan länge skämt bort oss med, och spelglädjen lyser ännu intakt hos dessa musiker med snart två decennier och tio album i ryggsäcken. Björn Gelotte som både är huvudupphovsman till musiken och ensam står för gitarrspelet, ska ta åt sig en stor del av äran för ett rent superbt slutresultat. Detta är ett album att famna, ta till sig och älska både bit för bit och som helhet.

Att utse några låtar till favoriter eller plattans bästa blir närmast bara en lek med ord, men just nu är jag väldigt svag för den både musikaliskt och textmässigt vackra Where the Dead Ships Dwell men också den nämnda All for Me med su-ve-ränt trummande och som sagt Fridén i ett röstomfång som ger sköna rysningar. Prickarna över i-na i helheten heter naturligtvis också producenten Robert Laghi och den av IN FLAMES sedan länge nyttjade keyboardisten Örjan Örnkloos tjänster, vars detaljer läggs som spritsad kristyr i lagom lockande doser på toppen av kakan.

Spännande blir också att höra dessa låtar live så småningom. Jag tror inte vi kommer få uppleva det, därtill är vi fans generellt för konservativa, men en dröm vore att höra hela denna platta framföras live på en konsert framöver. Det skulle helt säkert bli fantastiskt.

Betyg: 9

/Werock



Ls ven:
In Flames Live - Annexet Stockholm (2008)
Intervju med Björn Gelotte - In Flames (2008)
Recension IN FLAMES "A sense of purpose" (2008)
Recension IN FLAMES "The mirror's truth" (2008)


Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Ozz | Datum: 2011-07-01 13:43:25

Hahahahah strömkvist
Namn: Karin | Datum: 2011-07-01 19:08:33

Håhå ja, jag vet ju så väl att det är Strömblad egentligen, så blir det fel iaf... Nu är det fixat, tack för påpekandet!
Namn: thell | Datum: 2011-08-03 00:42:40

Underligt att ni inte ens nämner låten "Liberation". Personligen tycker jag den håller välidgt hög klass, liksom Come Clarity dvs Låten inte albumet, en skön "ballad"
Namn: Karin | Datum: 2011-08-03 09:27:10

Jag kunde gott ha nämnt "Liberation" som en, bland flera, av topplåtarna på plattan. Det enda jag inte förstår mig
på är placeringen sist, efter den klockrena "New Dawn" vilken borde varit en given avslutare. Men som sagt, en fantastisk låt.
Namn: thell | Datum: 2011-08-03 21:30:21

Håller med dig till 100%, förstår inte att den kan ligga sist. Isåfall borde de vara en "opener" istället, som The chosen pessimist brukade vara på livespelningar, The Artic skulle iofs också fungera.

f.ö riktigt bra recension!
Namn: thell | Datum: 2011-08-03 21:39:02

menade The Attic så klart :/
Annonser: