Pain
"You Only Live Twice"

Releaseår: 2011
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.2/10
Antal röster: 28



Köp skivan nu hos:


Läst: 1536ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2011-09-01

All stor konst bygger på lidande - en klyscha som stämmer?
- "Musiken är mitt allt, jag har gått igenom två skilsmässor och en massa skit på grund av musiken, men för mig är ändå musiken den viktigaste saken i världen."

Orden är fällda av Peter Tägtgren, frontfigur och den kreativa kraften i svenska industri-pop-metal-kombon PAIN, och återges i pressmaterialet för det aktuella släppet "You Only Live Twice". Den uppmärksamme lyssnaren kan ana att just det där med skilsmässor och spruckna relationer har påverkat Tägtgrens låtskrivande mer än vanligt på denna bandets sjunde release. Låtar som The Great Pretender, Dirty Woman och Leave Me Alone har texter som anknyter till temat, och även om lyriken vid en första anblick kan verka en smula banal kan det mycket väl hända att det är bland det ärligaste PAINs härförare har skrivit.

Musikaliskt känner den vane PAIN-lyssnaren förmodligen igen sig tämligen väl. Det svulstigt feta gitarrljudet finns där, de subtila men omisskännliga synthmattorna likaså, och stackato-tuggande metalriff mixas snyggt med catchy popmelodier. Det är med andra ord i stort en PAIN-platta så som den förväntas låta, även om det finns ett par detaljer som skiljer sig en smula från tidigare releaser. De tydligaste dragen av "klockren på gymmet-metaltechno" har tonats ner en aning och gett mer utrymme åt riff med tyngd, som t.ex. i krossande avslutningsnumret Seasons Of The Reaper. Det enskilda spår som annars sticker ut mest är första singeln Dirty Woman, vars intro låter sjukt mycket MONSTER MAGNET och Tägtgrens sånginsats sedan bjuder på AC/DC-vibbar (jo, det är sant!).

Låtmaterialet håller överlag skapligt hög klass, med få nummer som inte alls förmår engagera; det är väl egentligen bara Monster jag verkligen inte finner behållning i. We Want More är visserligen även den tämligen slätstruken som musikstycke betraktat, men texten är desto bättre med sina betraktelser om hur vi lever i den värld vi förtjänar – vi vill ju ha det där ytliga, de snabba kickarna och de enkla, kortsiktiga lösningarna... Förutom singeln Dirty Woman är Leave Me Alone, titelspåret You Only Live Twice och The Great Pretender de spår jag håller högst, även om det sistnämnda i pre-chorus och refräng faktiskt är ett rätt uppenbart lån *harkel* från NINA ROCHELLE och deras Total Extas. Vem hade väl kunnat tro det – att det skulle gå att hitta en solklar koppling från en av Sveriges genom tiderna mest välrenommerade metalproducenter till Martin "Du är så yeah yeah, wow wow" Svensson...?

Nåväl. Även solen har sina fläckar, och Tägtgren har (den fadäsen till trots) efter sju plattor utvecklat PAIN till ett väloljat koncept, som levererar ganska exakt det man kan förvänta sig: snygg och hyggligt fästande synthmetal – varken mer eller mindre.



/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: