Machine Head
"Unto The Locust"

Releaseår: 2011
Betyg: 9/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.4/10
Antal röster: 58



Köp skivan nu hos:


Läst: 1852ggr | Kommentarer: 1 | Inlagd: 2011-10-17

MACHINE HEAD - "Unto The Locust"
“So pray to music/Build a shrine/Worship it in these desperate times/Fill your heart with every note/Cherish it and cast a vote”.

OvanstÃ¥ende rader ur den enastående vackra Darkness Within säger egentligen allt ni behöver veta om nya ”Unto The Locust”. Där har ni essensen av vad Rob Flynn med mannar ägnat sig åt sedan de tog sig i kragen med ”Through The Ashes Of Empire” (2003). Ren och oförfalskad kärlek till musiken. Debuten ”Burn My Eyes” (1994) är visserligen en stark giv, och trots de uppenbara bristerna på efterföljande skivor fanns även där ett antal riktigt fina spår att finna.

Men jag väljer ändå att se de tidiga åren som en parantes och betraktar MACHINE HEADs karriär på allvar påbörjad 2003. ”Through The Ashes Of Empire” var fylld med modern metal av finaste snitt, där Flynn äntligen vågade ta ut svängarna och visa sig sårbar bredvid furiösa urladdningar. Vid tiden för ”The Blackening” (2007) hade näsan doppats i den gamla hårdrockens känsla för harmonier och episka låtstrukturer. Resultatet blev något i hästväg. ”The Blackening” är, trots bara fyra år gammal, redan en klassiker. Förväntningarna är som synes enorma på nya ”Unto The Locust”.

Maskinhuvudet gör då helt rätt när de från första stund slänger säkerhetsmanualen i soporna och inleder skivan med, eh… körsång. Den tredelade öppningen I Am Hell lyckas sedan på åtta minuter ta sig igenom våldsam tvåtakt, frustande explosivitet, benhård tyngd och emotionell nerv – och det hela låter fullt naturligt. Som om detta egentligen vore mallen för hur en låt ska byggas upp.

This Is The End är efter den vackra inledningen på akustisk gitarr den brutalaste prestationen i bandets historia. Riffen minner av death metal och stämningen är plågad och skrämmande. Snudd på briljans. Kasten är tvära och som lyssnare vet man sällan vad som väntar runt hörnet. Singelsläppet Locust och underbara Be Here And Know återknyter snyggt till bandets tidigare alster, medan avslutande Who We Are tänjer gränsen för vad som är tillåtet med sina barnkörer. Varannan gång lutar jag åt att det är lite väl magstarkt, varannan gång köper jag det med hull och hår.

Något jag däremot inte känner ens en tillstymmelse ambivalens över är Darkness Within. Redan nu är jag övertygad att detta är årets bästa låt. Rob Flynn sjunger bättre än någonsin och i kombination med en text av denna dignitet resulterar det i en av de absolut bästa balladerna i metalhistorien. Därtill blir den kronjuvelen på ett av årets tveklöst starkaste släpp.

Bättre än ”The Blackening”? Kanske, kanske inte. Men istället för att stirra oss blinda på det bör vi snarare fokusera på det väsentliga:

“So pray to music/Build a shrine/Worship it in these desperate times/Fill your heart with every note/Cherish it and cast a vote”.

/Jonas Andersson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Karin | Datum: 2011-10-18 07:24:35

Bra och intressant recension på en mycket bra platta, fast om den riktigt når så långt som ditt betyg visar, det vet jag inte. Än i alla fall :)
Annonser: