Candlemass
"King of the grey islands"

Releasećr: 2007
Betyg: 8/10

Användarbetyg: 1.9/10
Antal röster: 26



Köp skivan nu hos:


Läst: 1594ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2007-07-01

Candlemass kruxar till det
Sveriges enligt mig största metalband genom tiderna kryssar sig vidare bland öarna i sin brokiga karriÀr med Ànnu en ny sÄngare vid rodret. FrÄgan Àr om kapten Leif Edling lyckats rekrytera en sÄngare som kan leva upp till den legendariske Messiah Marcolin?
Den nye sÄngaren Àr ingen mindre Àn den rutinerade Solitude Aeturnus sÄngaren Robert Lowe, en vokalist som jag alltid tyckt röstmÀssigt pÄmint lite om Dee Snider frÄn 80-tals legendarerna Twisted Sister. Robert har vÀl aldrig lyckats nÄ upp till Messiahs nivÄer tidigare men det visar sig under resans gÄng att Lowe lyfter King Of The Grey Island till oanade höjder och karln hÀr mÄste göra sitt livs sÄnginsats.

Det förra sjÀlvbetitlade albumet frÄn 2005 tyckte jag styrde Candlemass mot ny kurs dÀr herr Edling sneglat en hel del pÄ sitt systerband Krux, med ett mycket lyckat resultat. Det jag tyckte var mindre bra pÄ den förra plattan var att mycket av Messiahs karakteristiskt doomiga mÀssande röst försvunnit. Om det hade med lÄtarna eller med Messiahs röst att göra lÄter jag dock vara osagt.

SÄ nÀr nu Candlemass slÀpper King Of The Grey Islands tycker jag man tar en naturligt kliv i karriÀren med en skiva som tar vid nÀr den förra slutade, bytet av sÄngare kÀnns inte pÄ nÄt sÀtt onaturligt Àven om omstÀndigheterna kring bytet kanske inte varit de bÀsta.

King Of The Grey Islands Àr ett mycket bra Candlemass-alster som innehÄller allt man kan önska sig av en tung hÄrdrocksskiva. Som vanligt fÄr man tonvis med blytunga riff men jag tycker Àven att gitarrsolona höjer sig över mÀngden. Robert Lowe övertrÀffar sig sjÀlv pÄ sÄng och skapar en magisk stÀmning pÄ skivan. BÀsta spÄr pÄ en för övrigt mycket jÀmn platta Àr Emperor Of The Void med en 80-tals klingande refrÀng samt Devil Seed som krossar allt i sin vÀg med sin tyngd. NÄgra intressanta noteringar Àr att öppningsriffet i det avslutande spÄret Embracing The Styx har en viss likhet med Slayers Dead Skin Mask, det hade man inte vÀntat sig av Sveriges doomkungar. Dessutom fÄr man pÄ lÄten Man Of Shadows en House Of The Rising Sun-kÀnsla just nÀr lÄttiteln framförs.

Kronan pÄ dödskallen Àr vÀlförtjÀnst dÄ Candlemass fortfarande dominerar i sin genre.

/KissJocke





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehćller personangrepp, reklam eller pć annat sätt inte följer vćra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: