Candlemass
"Psalms For The Dead"

Releaseår: 2012
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.3/10
Antal röster: 36



Köp skivan nu hos:


Läst: 1784ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-07-01

Candlemass - Psalms For The Dead
Svenska doomgiganten CANDLEMASS har döpt sin svanesång till "Psalms For The Dead", och laddat den full med 9 spår som på ett fint sätt sammanfattar karriären och ger diskografin en värdig avslutning. Starke mannen Leif Edling bevisar ännu en gång att han kan skriva riff med samma tyngd och effekt som bara ett fåtal i världen, och att han inte står långt efter till och med Tony Iommi i den konsten (lyssna till exempel på The Killing Of The Sun och inse att den lika gärna hade kunnat göras av BLACK SABBATH när det begav sig en gång i tiden, en komplimang så god som någon). De trogna följeslagarna i bandet är i stort sett samma som alltid, Lasse Johansson och Mappe Björkman står för strängbändandet och Janne Lind bibehåller sitt karakteristiska trumspel även på denna giv. "Psalms For The Dead" är tredje plattan med frontmannen Robert Lowe, och i just det fallet så har faktiskt bandet och frontmannen gått skiljda vägar redan nu (han ersätts i alla fall tillfälligt under de kommande livespelningarna av Mats Levén). Det hindrar dock inte herr Lowe från att göra väl ifrån sig.

Inledande Prophet är en ganska snabb historia (ja... allt är ju relativt, snabb för att vara CANDLEMASS då), och passar väl in i hur bandet har utvecklat sitt sound de senaste skivorna. The Sound Of Dying Demons är tillsammans med Waterwitch de kanske mest traditionella doom metal-styckena, men tillhör faktiskt inte topparna på skivan. Där återfinner vi istället låtar med melodier som fastnar direkt, och de heter i detta fall Dancing In The Temple (Of The Mad Queen Bee), The Killing Of The Sun, titelspåret och The Lihts Of Thebe (som påminner mig helt otroligt mycket om hur bandet byggde sina låtar i tiden runt "Ancient Dreams"!). Avslutande Siren Song (med massiv Hammondorgel som spelas av Per Wiberg, all annan keyboard levereras som vanligt av Carl Westholm) och As Time håller också måttet, även om den senare har ett talat intro på dryga en och en halv minut som inte är lika roligt när man hör det för tionde gången.

Produktionen är precis som på föregångaren "Death Magic Doom" mycket bra, och när man summerar skivan är det egentligen en sak som kommer längst fram i tankarna.

Varför sluta nu?

Varför lägga ner när man helt uppenbart fortfarande sparkar stjärt å det grövsta, och kan trolla fram en platta av den här kalibern?

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: