Nile
"At The Gate Of Sethu"

Releaseår: 2012
Betyg: 5/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 40



Köp skivan nu hos:


Läst: 1463ggr | Kommentarer: 2 | Inlagd: 2012-07-16

Nile - At The Gate Of Sethu
Att det tar tid att sätta i sig valfri platta av NILE är den främsta anledningen till att det har dröjt med recensionen av senaste verket ”At The Gate Of Sethu”.

Har man följt bandet ett tag så vet man att Karl Sanders, Dallas Toler-Wade och George Kollias tillhör eliten inom dödsmetallen. Rent tekniskt så vet man att det knappast kommer finnas några brister överhuvudtaget - det räcker att kolla in valfritt Youtube-klipp på den veritabla best som Kollias är bakom trummorna för att inse att det kommer presteras en slagratio utöver det vanliga.

I detta perspektiv blir låtarna i allra högsta grad den springande punkten.
Och det är synd att se att bandet verkar ha tagit ytterligare ett steg ner på stegen från de visserligen astronomiskt episka nivåer som man befann sig på vid släppet ”Annihilation Of The Wicked” från 2005 och som för mig markerade slutet på en räcka skivor som verkligen inte går av för hackor.

Förstå mig rätt - ”At The Gate Of Sethu” är ställd mot en hel massa skivor en verkligt bra skiva. Det är bara det att jag tycker att den inte är lika bra som annat i bandets diskografi. Stämningen av annalkande fara och död som är så tydligt manifesterad på tidigare skivor är utbytt mot en produktion som rent av låter mesig och tråkig och en liten för uppsluppen stämning för att jag ska köpa det rakt av.

Det börjar dock bra - Enduring The Eternal Molestation Of Flame har en skrämmande bra inledning som får mig att rysa rakt av. Likaså The Fiends Who Come To Steal The Magick Of The Deceased har en skön meckighet - men där saknas det lilla extra som jag hittar i exempelvis The Gods Who Light Up The Sky At The Gates Of Sethu som har ett sådant ljuvligt sväng i inledningen att man måste vara klassad som död pinne för att inte stampa med åtminstone ena foten. Lika mycket njuter jag av Tribunal Of The Dead och Supreme Humanism Of Megalomania som också har ett gäng sköna riff och framför allt ett gött sväng som bandet exekverar med självförtroende.

Men här stannar vi till ett tag, för förutom brottsstycken i de andra låtarna så representerar de tidigare nämnda styckena de låtar jag verkligen uppskattar och som gör att jag känner igen NILE som låtskrivare av rang. ”At The Gate Of Sethu” är en skiva som jag snarare kommer att välja för vissa enstaka låtars skull, och inte en skiva att lyssna på rakt igenom.

NILE har presterat en helt okej skiva som i sina bästa stunder knäcker det mesta - men detta är NILE och jag förväntar mig högre nivåer av ett band jag vet besitter så mycket mer kapacitet än vad som demonstreras på ”At The Gate Of Sethu”.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Christofer | Datum: 2012-07-17 15:22:38

Trist att så många inte gillar denna
platta. I min bok så är detta minst lika
bra som Annihilation of the Wicked och jag
avnjuter helst hela skivan i ett streck
istället för enstaka låtar. Men smaken är
väl som röven - klöven.
Namn: Martin | Datum: 2012-07-17 16:31:25

Ville verkligen gilla skivan mer - det är ju ändå NILE vi pratar om - men det gick inte. Kul att du gillar den dock!
Annonser: