Ian Gillian & Tony Iommi
"WhoCares"

Releaseår: 2012
Betyg: 7/10

Skivbolag»
Användarbetyg: 0.4/10
Antal röster: 42



Köp skivan nu hos:


Läst: 1591ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-08-19

Ian Gillian & Tony Iommi - WhoCares
Två ikoner inom hårdrock slår sina påsar ihop för att samla in pengar till en ny musikskola i Armenien.

Ian Gillan - med förflutet i främst DEEP PURPLE, och Tony Iommi - som väl mest är känd för sina insatser i BLACK SABBATH, är förstås två gubbar som bär med sig stora lass av respekt, och det krävs antagligen när man ska ge sig på en dylik sak. Hur tillståndet är i Armenien vet jag inte mycket om, och om behovet av nya musikskolor är skriande kanske är mindre viktigt egentligen, alla initiativ till att skrapa ihop pengar från skivköpare världen över för att möjligtvis sprida mer hård musik till kommande generationer är värd att stötta.

Det hela startade som en singel med bandet WHOCARES, där prominenta gäster som Jason Newsted (VIOVOD, ex METALLICA), Nicko McBrain (IRON MAIDEN) och JON LORD (ex WHITESNAKE och DEEP PURPLE) befolkat bandet, och därifrån hämtas också de två låtar som öppnar respektive CD. Dubbelgiven är i övrigt fylld med mer eller mindre svåråtkomliga och udda inspelningar från de två huvudmännens karriärer, och sammanfattats kanske bäst med ett enda ord: spretigt.

Lika brottartung som originalinspelningen av Zero The Hero från "Born Again", Gillans och Iommis samarbete under namnet BLACK SABBATH, är, lika kul är det att höra RONNIE JAMES DIO gästsjunga Smoke On The Water live med DEEP PURPLE, eller att få ta del av IOMMIS och GLENN HUGHES samarbete sen "DEP Sessions"-tiden i form av Slip Away och Let It Down Easy.

Vi får outgivna spår som When A Blind Man Cries med Gillan på sång, och ett och annat konstigt val där exempelvis originalinspelningen av Anno Mundi med Tony Martin bakom micken i BLACK SABBATH känns mest märklig - allt i en enda potpurri.

Det är både charmen och frågetecknet för denna skiva.

Jag gissar att hardcorefansen redan har många av dessa spår, trots att de är stundtals svåråtkomliga, och att det kanske spretar för mycket för att de som älskar IOMMIS arbete ska kunna ta till sig vad GILLIAN har gjort. För min del var det en perfekt pusselbit i skivsamlingen, men det beror kanske mest på de hål den aktuella samlingen uppvisade när det gäller ovanliga spår med dessa herrar.

Möjligtvis struntar fansen i det, och ser det som en kul grej för en god sak.

Det finns något fint i det, och extra roligt vore det förstås att få recensera en skiva om 15 år, av en ung grupp armenier som fått chansen för att två gamla ikoniska gubbar slagit sina påsar ihop.

Det ska jag tänka på medan jag avnjuter den här plattan!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: