Danko Jones
"Rock and Roll Is Black and Blue"

Releaseår: 2012
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.4/10
Antal röster: 32



Köp skivan nu hos:


Läst: 1606ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-09-17

DANKO JONES - "Rock and Roll Is Black and Blue"
1996 bildades bandet DANKO JONES i Toronto. Nu har det passerat 16 år, sex album, en b-sidessamling och fem trummisar. Från början ville bandet inte släppa några album alls. Ryktet skulle spridas via djungeltrumman om det grymma bandet som bara spelade live. Men hur känner folk till ett band om man inte släpper skivor? De fick ge upp den planen och efter två EP kom den första fullängdaren 2002.

DANKO JONES har med varje skiva befäst sin ställning som ett ruggigt stabilt band. Inte minst live är bandet ett av de mest pålitliga jag vet (och de kommer till Sverige i höst, ett hett tips!). Soundet var oftast rått och oslipat fram till ”Never Too Loud” (2008). Den skivan är mer slipad och tog tid för mig att vänja mig vid men även den har vuxit och är riktigt bra. Jag undrade vad som skulle hända med soundet efter den men det har blivit lite råare igen (och det är väl därför ”Never Too Loud” är underrepresenterad när bandet spelar live).

Så, nu är vi framme vid nutid. Nya albumet heter ”Rock and Roll Is Black and Blue” och innehåller 13 spår. Den som känner till DANKO-soundet sedan tidigare känner igen sig direkt när Terrified drar igång. Jag har alltid gillat att det är så pass simpel rock, rakt-på-sak, inga krusiduller. Textmässigt är det sig också likt. Det här är inte djupa, världsomvälvande texter. Det är ärligt talat ganska korkat emellanåt. Som Legs. Jag är ledsen, men jag tycker den är lite töntig. Fast jag är van, de simpla och ibland fåniga texterna är också lite typiskt för bandet (undantaget återigen ”Never Too Loud”). Det här är inte U2. DANKO JONES vill inte förändra världen, de vill bara få den att låta bättre och det tycker jag kan räcka ganska långt om man är ett rockband!

Första singeln heter Just A Beautiful Day och även om jag var skeptisk första gången jag hörde den så har den växt. Den känns också lite vuxnare, mer slipad och sången är renare. Min favorit på skivan tillsammans med den är i nuläget Conceited. Annars får jag lite punkvibbar, lite 70-tal och lite blues, hela tiden med ett tungt, skönt beat. Avslutande I Believed In God är en typisk Danko-”rant” och jag kan tänka mig att den kommer att spelas live.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att DANKO JONES på denna sjätte platta lyckats sammanföra sina två sound lite; det klassiska oslipade och det lite mognare från ”Never Too Loud”. ”Rock and Roll Is Black and Blue” kräver dock ganska mycket tid och fokus av sin lyssnare. Det är ingen låt som känns rätt redan från början vilket är överraskande. Hur gärna jag än hade velat ösa beröm över albumet så går det inte. Det lämnar mig faktiskt ganska oberörd. Det ska dock bli spännande att höra hur låtarna står sig live. För i mina ögon och öron är DANKO JONES, bandet som bara ville spela live, i första hand ett liveband.

/Kitty Rossander





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: