Devil Sold His Soul
"Empire Of Light"

Releaseår: 2012
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.7/10
Antal röster: 37




Läst: 941ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-09-17

DEVIL SOLD HIS SOUL ā€“ ā€¯Empire Of Lightā€¯
Efter succéalbumet, ā€¯Blessed & Cursedā€¯ (2010), som satte post hardcore-bandet DEVIL SOLD HIS SOULs (DSHS) namn i mångas musikbibliotek, har bandets fans haft skyhöga förväntningar på kommande material, och nu har det äntligen kommit! ā€¯Empire Of Lightā€¯ är ett 11 spår långt album, och ges ut idag (17/9 2012).

Tidigare i år fick vi ett smakprov då bandet släppte albumets första spår, No Remorse, No regrets, som fick bra kritik av majoriteten av fansen. Det var ett stycke som visade att bandet hade fortsatt vidare i sin utveckling mot ett hårdare hardcore-sound, vilket de tidigare visat i bland annat The Dissappointment från ā€¯Blessed & Cursedā€¯. Sångaren Ed Gibbs har också hittat en teknik i sitt skrik som får mig att tänka på BRING ME THE HORIZON. Några minuter in i stycket kände jag mig lite besviken. Vart tog ā€¯postenā€¯ vägen i bandets annars så postiga och något ambienta sound? Det långsamma, melodiska hinner dock ikapp lite mot slutet, och element från tidigare album finns där och lovar oss att det är samma gamla DSHS, men i en modernare tappning.

Så till slut fick jag lyssna på hela albumet. En gång rakt igenom. Och så en till. Och en till! Jag gillade det jag hörde, men fastnade inte riktigt för något. Det jag alltid älskat med DSHS fanns där, men där var också invävt några spår som kunde liknas vid simpla ballader, några gitarrslingor och ackordsföljder som inte riktigt levde upp till DSHS:s standard. Det var inte förrän någon dag senare som jag kom på mig själv med att nynna på spår 8, Salvation Lies Within; en av balladerna, som efter några lyssningar påminner väldigt mycket om Hope från albumet ā€¯A Fragile Hopeā€¯. (Som i övrigt är en av bandets mest älskade låtar.) Den får en riktigt fin uppbyggnad, med intonande beat, som sedan följs av diverse syntmattor och orgelljud, plink från akustisk gitarr och slutligen den klassiska elgitarren med full post-effekt. Då tror man att utbrottet ska komma, hjärtan ska slitas isär och världen ska gå under, men icke. Jag kan inte påstå att skönsång och hjärtslagsdunkande baskagge är fel, det är i grund och botten ett väldigt vackert stycke. Men besvikelsen fanns där.

Efter ännu några lyssningar börjar jag nu inse att albumet är fullt av stycken jag borde komma att gilla med tiden. Spåren It Rains Down, The Waves And The Seas och Crusader har alla tre de klassiska elementen i en DSHS-låt. Just nu har jag dessutom fastnat totalt för Sorrow Plagues, ett spår som öppnas med melodiska gitarrslingor, desperata skrik och riktigt härliga trummor. Känslan som förmedlas får mig att antingen vilja krypa ihop och gråta eller stå på världens högsta berg och skrika. Jag har inte bestämt mig för vilket än.

DSHS är den typen av band som jag lärde mig gilla låt för låt, för att till slut tycka att allt de gjort är genialiskt. Kanske behöver vi alla bara låta oss själva ryckas med i de första intressanta tonerna vi hör, så inser vi snart vilket mästerverk vi gett oss in i.

Sara (gästskribent)


/Werock





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: