My Remorse
"My Remorse"

Releaseår: 2012
Betyg: 5/10

Officiell hemsida»
Användarbetyg: 2.1/10
Antal röster: 33




Läst: 1245ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-10-14

My Remorse - S/T
Det finns de som menar att keyboards inte har någon plats inom hårdrocken; att det är ett för mesigt instrument för att platsa bland de hårda grabbarna. Man får naturligtvis tycka som man vill om den saken, men för egen del tycker jag gott att man kan kliva av Jon Lords grav – det finns bättre ställen att pissa på... Unga hässleholmarna MY REMORSE räds dock inte instrumentet, utan kryddar sin anrättning ganska flitigt med eleganta, närmast 80-talsminnande synthslingor. I övrigt är den musik vi möts av på den självbetitlade, egenutgivna fullängdsdebuten en mix av tidsenlig metalcore och mjukare, poppigare metal.

När det gäller själva utförandet finns det inte mycket att anmärka på; hanteringen av respektive instrument är högklassig, vilket kanske hörs allra tydligast i upptakten till avslutande numret Unbreakable. Bandets vassaste vapen är förmodligen sånginsatsen från Christian Blad, som imponerar med fint klipp och god känsla. Låtskrivandet är inte heller helt oävet, även om det där kanske finns en del som går att diskutera. Några av spåren på skivan är av prima kvalité, som till exempel The Charade, Ground Plan och fina balladen Part Three: This Is Goodbye (som faktiskt lyckas beröra mig mer än jag skulle ha trott). Stilpoäng även för årets roligaste – och sannolikt även längsta – låttitel: The Practice Of Showing And Explaining The Content Of A Topic To An Audience.

Sedan finns det även en del nummer på skivan som inte riktigt vill lyfta, där den fläckfria elegansen framstår som aningen själlös. En del spretighet stör också helhetsintrycket, till exempel i form av rappandet i S.O.D.S. Detta inslag känns väldigt LINKIN PARK-härmande och faller ganska platt, vilket även gäller flertalet av försöken att vara tunga och hårda. Visserligen är stackato-riffandet mot slutet av Ground Plan snyggt, men i flertalet andra fall känns det lite som att growlsång och meckigare riff mest slängts med för att försöka tilltala en bredare publik. Frågan är om MY REMORSE verkligen vill framstå som nästa DEAD BY APRIL, eller om man inte hellre vill karva sig en egen identitet?

Hur gör man i så fall det bäst? Tja, jag tror för egen del att man borde släppa på ambitionerna att tilltala även det mer renodlade metalsegmentet, och istället våga utnyttja sina styrkor mer fullt ut. Man är skickliga musiker med sinne för känslosam elegans, och frontas av en stark röst. Om MY REMORSE skulle våga omfamna sin "smöriga" sida mer ohämmat, är jag säker på att de har potentialen att charma rätt så många. Som det nu är famlar man dock i lite för stor utsträckning efter en egen identitet och ett eget uttryck, vilket gör att jag inte riktigt förmår gå igång på detta.

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: