Aeon
"Aeons Black"

Releaseår: 2012
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.3/10
Antal röster: 92




Läst: 1090ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2012-12-01

Aeon - Aeons Black
AEON kan knappast anklagas för att vara halvhjärtade i sina ambitioner att skapa mörk, elakt klingande dödsmetall. Den musikaliska insatsen på fjärde fullängdaren "Aeons Black" visar att det finns fog för de tre sexorna i bandets hemsideadress, då det inte snålas med vare sig tunga tugga-tugga-partier, blastbeats, skrikande övertoner, guttural growl och illasinnade låttitlar som The Glowing Hate och I Wish You Death. Blackened death med extra allt, liksom...? (Undrar hur många som kommer att koppla den referensen om ett par tre år?)

Nu är det inte nödvändigtvis den stadigaste pizzan som utgör allas favorit men fans av NILE, BEHEMOTH och HATE ETERNAL lär nog gärna tugga i sig riffandet på "Aeons Black". Detta eftersom AEON i sin aktuella skepnad visar sig vara en ganska betvingande jaggernaut, särskilt som kombinationen av tyngd och mörker förvaltats väl av Ronnie Björnström som svarar för mixningen av plattan. Norrlänningarna är därtill något mer varierade i sitt uttryck än tidigare i karriären, då svängig tyngd och mollanstruken elegans denna gång förhållandevis ofta skiner igenom sprickorna i den stadiga muren av aggressivt rens. Det är välbehövligt, för när growlen genomgående är så pass guttural som den Tommy Dahlström levererar, är risken annars stor att en hel skiva av detta snitt kan bli lite mastig.

Nu finns det dock förhållandevis god variationsrikedom som förebygger sådana problem. Spår som Garden Of Sin och titelspåret Aeons Black erbjuder rejält med köttig tyngd, medan den som föredrar lite ösigare dubbelkagge-smatter hittar det i till exempel Nothing Left To Destroy och Neptune The Mystic. Det finns även mer renodlade mangelstycken för den som istället premierar sådana, i form av bland andra I Wish You Death och Die By My Hands. Även om svärtan och aggressionen hålls på en konstant hög nivå skivan igenom, tappar den därför aldrig förmågan att engagera. Det man möjligen kan hålla emot "Aeons Black" är väl att få av låtarna sticker ut och når det där absoluta avgrundsdjupet, men det är lika fullt ett starkt album. Kanske inte direkt någon framtida klassiker, men sannolikt ett av årets bättre skivsläpp inom sin genre.

Slutet gott, allting ont, med andra ord...

/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: