Kadavar
"Abra Kadavar"

Releaseår: 2013
Betyg: 8/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.5/10
Antal röster: 28




Läst: 1214ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-05-01

Kadavar - Abra Kadavar
Trion KADAVAR från Tyskland tog mig fullständigt med storm med förra årets självbetitlade debut. Det murriga, organiska ljudet passade perfekt för bandets doomfärgade retrorock, och eftersom man kombinerat sin dyrkan av forna tiders storheter, med BLACK SABBATH i förgrunden, med ett knippe ruggigt starka låtar så blev resultatet en platta som spelats ofta - och på hög volym.

Efterföljaren kommer på storbolaget Nuclear Blast, och är finurligt döpt till "Abra Kadavar" (en nickning såväl till sitt egna bandnamn som till låten Sabbra Cadabra av just BLACK SABBATH, kan tänkas). Omslaget är i det närmaste asketiskt, vinröd bakgrund med en bild på bandet på framsidan - inga texter, ingen booklet.... och ljudet är uppdaterat. Mycket uppdaterat, framförallt med en klarhet och en luftigare ljudbild.

Det är, initialt, inte direkt av godo.

Snarare än att stå med ena benet i en brunn fylld med svart magi och jävelskap så känns inledande Come Back Life först alldeles för glad och nästan... glättig? Det svänger visserligen hårt, men att dra paralleller till Ebbot Lundberg i THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES snarare än 70-talets stora ikoner känns en smula märkligt.

Med tiden tar det sig, både vad gäller min egna förväntningar och med låtmaterialet. Doomsday Machine är en given hitsingel som rockar bra, Eye Of The Storm är mer av det KADAVAR jag vill ha och förväntar mig, och såväl Dust som Fire är precis rätt. Ett par varv in på skivan inser jag också att den nya ljudbilden, där Lupus Lindemanns gitarr ligger i vänstra högtalaren, och Mammoths basspel har högerkanten, ger möjligheten att följa musiken på ett fenomenalt sätt. Ofta ger sig bandet ut i samtidiga utspel, där både bas och gitarr spelar samma riff (speciellt nämnda Eye Of The Storm är ett bra exempel på det), och den detaljen blir extra läcker i ljudmixen. Skivan kompletteras av habila Liquid Dream och The Man I Shot, samt fina och flummiga Rytm For Endless Minds som vävs ihop med titelspåret.

På det hela är det kanske mindre BLACK SABBATH och mer DEEP PURPLE i förebild denna gång, och jag upplever de båda skivorna som ganska olika i sitt sound och sin attityd. Ändå är det alltid helt klart KADAVAR, och bandet bekräftar härmed att man är en stigande stjärna och en av de intressantaste akterna att hålla ögonen på.

Såhär ska retrorock spelas om man vill hylla sina hjältar men ändå ha en egen identitet!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: