Avantasia
"The Mystery of Time"

Releaser: 2013
Betyg: 9/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Anvndarbetyg: 1.8/10
Antal rster: 26




Lst: 1318ggr | Kommentarer: 1 | Inlagd: 2013-05-01

Avantasia - The Mystery of Time
Alla, inklusive Tobias Sammet själv, trodde nog att vi hade sett det sista av AVANTASIA efter att turnén i samband med det senaste släppet tagit slut förrförra året. Man ska dock inte vara sämre än att man kan ändra sig och herr Sammet presenterar nu den första av två nya AVANTASIA-skivor.

Föregångarna i serien har genomgående haft starka öppningsspår. Denna trend bryts tyvärr nu. Inledande Spectres startar med ett symfoniskt parti och mynnar så småningom ut i en hyfsat medryckande refräng. Den lever emellertid inte riktigt upp till den standard som satts av projektets tidigare öppningslåtar. Standarden höjs emellertid markant redan av den följande låten The Watchmaker’s Dream, som drar mer åt power metal-hållet. Joe Lynn Turner (ex-RAINBOW, ex-DEEP PURPLE) gör en fin insats bakom mikrofonen. Arjen Anthony Lucassen (AYREON) står för ett fint gitarrsolo. Av de många sologitarrister som medverkar på skivan är inhoppet av Tobias Sammets gamle rival det mest oväntade. Arjen bidrar till helhetsupplevelsen av låten och hans gitarrljud är i det närmaste omisskännligt.

Nästa låt är den lite hårdare Black Orchid, där evigt unge Biff Byford (SAXON) kommer väl till sin rätt tillsammans med Sammet. En genomarbetad låt med ett bra samspel mellan de båda sångarna. Som fjärde spår ligger power metal-dängan Where Clock Hands Freeze. Efter ett symfoniskt intro sparkar låten, som inte hade gjort bort sig på ”Keeper of the Seven Keys part II”, igång och det är nu de verkligt höga höjderna nås, både ton- och kvalitetsmässigt. Michael Kiske gör som vanligt ingen besviken! Kiske och Sammet sjunger även tillsammans i finfina Dweller in a Dream, som ligger som näst sista spår. I balladen Sleepwalking gör Cloudy Yang comeback. Duetten med Sammet är stämningsfull, men saknar det där lilla extra som t.ex. finns i Farewell på ”The Metal Opera”.

Efter balladutflykten känns Savior in the Clockwork riktigt välkommen. I detta stycke med mycket driv samsas Sammet, Turner, Byford och Kiske. Låten klockar in på över tio minuter och innehåller både hårda och finstämda tongångar. När Sammet, Byford och Kiske turas om och sjunger mot och över varandra under låtens sista minuter och refränger så känner man verkligen hur klassiskt AVANTASIA det låter. Denna urladdning följs direkt av den snabba och samtidigt tunga Invoke the Machine, där Ronnie Atkins (PRETTY MAIDS) med sin råa och oborstade röst kontrasterar fint mot Sammets mer polerade. Sascha Paeth och Oliver Hartmann står för ett härligt gitarrduellerande.

Många kanske förvånades när Eric Martin (MR BIG) utannonserades som medverkande på skivan. Hans röst gör sig dock utmärkt som en anonym tiggare i melankoliska What’s Left of Me. Efter en ny Kiske-fest är det så dags för avslutande tiominutaren The Great Mystery. Detta stycke är framför allt en affär mellan Sammet och Bob Catley (MAGNUM), även om både Turner och Byford också medverkar. Stycket är en bra avslutning på första delen av denna saga. Det är, i likhet med hela skivan, inte särskilt nyskapande, utan känns mer som en kär gammal vän som man blir glad av att få träffa igen.

Konceptet denna gång handlar om tid och mystiken kring våra olika upplevelser av denna. Jämfört med konceptet bakom ”The Wicked Trilogy” känns det kanske inte så upphetsande, men det fyller trots allt sin funktion. Den största personella förändringen är att trummorna på skivan uteslutande trakteras av Russel Gilbrook (Uriah Heep). Gilbrook bidrar med ett skönt sväng och är ett välkommet tillskott till AVANTASIA-familjen. En annan förändring är att en riktig symfoniorkester, Deutsches Filmorchester Babelsberg, för första gången medverkar på en AVANTASIA-skiva. Orkestern tillför en äkta symfonisk känsla i de passager där den förekommer.

Sammantaget känns den vokala ensemblen kanske något svagare jämfört med senaste släppet. Den i mitt tycke oersättlige Jörn Lande är särskilt saknad. Samtliga sångare gör dock ett mycket bra jobb och Joe Lynn Turner och Ronnie Atkins gör sitt bästa för att minska saknaden efter Lande. Michael Kiskes medverkan höjer som vanligt upplevelsen flera snäpp och de tre låtar som han medverkar på tillhör alla skivans absoluta höjdpunkter. ”The Mystery of Time” når inte riktigt upp till sina föregångares svindlande höjder, men skivan innehåller ett knippe till största delen alldeles underbara låtar och det räcker gott för mig.

/Mats Manhammar





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses sttande, innehller personangrepp, reklam eller p annat stt inte fljer vra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Liselotte | Datum: 2013-10-01 14:03:54

Jag älskar Avantasia. Men den här skivan
lämnar en del att önska. Det är någonting
med produktionen som inte riktigt stämmer,
det som sticker ut och stör mest är
genomgående virveltrumman, som dels låter
för mesig och dels slår igenom alldeles för
mycket. Texterna är som vanligt skrivna med
hjälp av words synonym-funktion (jfr. "we
will finalise the giant") men det går alltid
att ha överseende med. Dock undrar jag vad
som händer med Tobis röst? Det låter som om
han skrikit sönder den, finns ingen kraft
kvar alls och i och med att han raggar ihop
de bästa metalsångarna i världen blir hans
insats ganska... blek i sammanhanget. Men
ändock, inget ont om honom, han är ett geni
så han får hållas. Sleepwalking låter lite
för mycket som Glee för min smak, men hade
det varit One Direction som gjort den hade
den säkerligen spelats på radio. All in all:
Ok skiva. Inte mer.
Annonser: