Orchid
"The Mouths Of Madness"

Releaseår: 2013
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.4/10
Antal röster: 36




Läst: 1014ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-06-01

Orchid - The Mouths Of Madness
Den första kontakten med San Fransiscobördiga ORCHIDS andra fullängdare "The Mouths Of Madness" är synnerligen kluven.

Å ena sidan är omslaget läckert, med sina lila psykedeliska dödskallar inbyggda i bandets namn som slingrar sig som rök mot en svart bakgrund.

Å andra sidan är förpackning, digipack, av modellen där låg kostnad har prioriterats högst av allt, mycket långt från hur debuten "Capricorn" förpackades i sin digipack (den var av tjock tryckt kartong med flera utviksflikar, en av de snyggare CD-förpackningar jag lagt rabarber på på mången år).

Det fortsätter dessutom när man ger sig i kast med musiken, för även om Theo Mindell med mannar inte direkt frångått sin formula - det är fortfarande mer eller mindre ren stöld av BLACK SABBATH under OZZY-åren som gäller, utfört med en skön portion distans och glimten i ögat - så har man denna gång utformat såväl produktion som låtar till att funka bäst när man härmar den mer rockiga sidan av föregångarna snarare än doomvarianten, och då blir de första intrycken av skivan mixade.

Titelspåret som inleder är ett fantastiskt nummer. Riffet ligger mitt mellan Sabbath Bloody Sabbath och GARY MOORE's Murder In The Skies, utfört med en form av 70-tals boogiewoogiementalitet. Det låter kanske vansinnigt, men jävlar vilket sväng bandet piskar igång direkt från start, och att då följa upp det med ett sömnpiller som Marching Dogs Of War, som går på halvfart och mest bara känns som just en kopia är synnerligen märkligt. Den låten räddas i sista stund av ett munspel (jodå, även här kommer förlagan från Birmingham och innehåller medlemmarna Tony Iommi, Ozzy Osbourne, Geezer Butler och Bill Ward, och vore man spekulativt lagd så kunde man tro att ORCHID med detta sitt första album för stora Nuclear Blast varit tvungna att arbeta oerhört fort för att kunna rida på bruset när förlagan snart släpper sitt återföreningsalbum "13"...), men är på det hela taget bara rätt rist.

Som tur är så vinner ORCHID i längden. De bästa låtarna den här gången är de som lutar sig mot en mer rockig och avslappnad attityd (Leaving It All Behind, Loving Hand Of God, Nomad och See You On The Other Side), men det är i längden svårt att värja sig mot bandets charm och starka låtar. Silent One äter sig fast, snabba och enkla Wizard Of War blir ett riktigt bra avbrott från rocken och är pang-på-rödbetan, och trots att det fortfarande är titelspåret som är bäst så växer skivan fast i ryggmärgen med varje varv. Precis som sin föregångare.

Betyget är därför lurigt, och jag har vacklat en del. Till slut landar jag på det lägre betyget, sju, och anledningen är faktiskt besvikelsen över förpackningen.

Det känns stressat, billigt och lite trist att skivköparna som fortfarande vill ha den fysiska produkten inte kan få en uppföljare till debuten även på den fronten.

Köper du däremot digitalt är det ingen tvekan, bara att inhandla omedelbums!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: