Bloodlit
"Dead On"

Releaseår: 2013
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Användarbetyg: 2.2/10
Antal röster: 38




Läst: 1174ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-07-01

Bloodlit - Dead On
När jag i september förra året recenserade västgötska BLOODLIT och deras EP "Take What’s Mine" gjorde jag två huvudsakliga observationer:

1. Bland influenserna / referenserna återfanns akter som MUSTASCH, STONEWALL NOISE ORCHESTRA och THE GRAVIATORS.

2. Det fanns en hel del att plussa för, så som bra produktion, snyggt sololir på gitarren, och skapligt svängiga låtar.

Nu skriver vi juni 2013, och fullängdsdebuten "Dead On" har precis nått skivdiskarna. Hur väl stämmer observationerna ovan då på det nya alstret? Jo, tack, det är väl ganska korrekta observationer även nu. ("Dead On", kanske man kunde säga...?) Jag kanske bitvis skulle bredda referensramarna något genom att även slänga in FOO FIGHTERS och RED FANG i mixen. Det lagom tuffa riffandet är sig dock huvudsakligen likt, fingerfärdigheten fortfarande god och produktionen likaså.

På flertalet spår funkar anrättningen riktigt bra. Inledande Freedom har bra driv och ett riktigt snyggt solo, och efterföljande Get It Clear gör det genuint svårt att inte banga skalle (pluspoäng här inte bara för riffandet, utan även för den sköna, Dave Grohl-minnande sånginsatsen). Den starka inledningen kan sägas hålla i sig även över tredje spåret #69, som tuggar på rätt trivsamt. Förstasingeln Life Is Proceeding är heller inte oäven, med ett skönt intro och en fästande refräng, och Poor People är skapligt trallvänlig.

Sedan blir det lite tunnare. Det finns ett par spår som passerar tämligen obemärkt, och noterbart är att både den tänka andrasingeln God Of Clay och den (enligt bandets egen utsago) ”radiovänliga” balladen Memories faller under den kategorin. Det är inte dåligt, och inte heller oävet utfört – bara... tja, aningen opersonligt. Kanske skulle bandet göra klokt i att våga släppa ambitionen att vara alla till lags, och fokusera på det de kan bäst: svängigt tunggung?

Nåväl. När jag summerar mina intryck av BLOODLIT och deras debut i det fullvuxna formatet, landar jag fortfarande på plus, men utan att göra vågen och utbrista i spontana ”Hallelujah!”-utrop. BLOODLIT är helt enkelt ett sådant där band som högst sannolikt aldrig kommer att släppa årets platta, men vars låtar du likafullt kommer att belåtet nicka med i takt till. Inte fy skam, det heller.



/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: