Jorn
"Traveller"

Releaseår: 2013
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.4/10
Antal röster: 33




Läst: 953ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-07-01

Jorn - Traveller
Norrmannen Jörn Lande är en av de mest produktiva inom hårdrocksscenen. Han har så många projekt och samarbeten på meritlistan att det är svårt att se papperet mellan allt bläck (och för att ge ett kort exempel så kan jag rabbla några av namnen rakt ur minnet och skriva akter som MASTERPLAN, ARK, NIKOLO KOTSEV's NOSTRADAMUS, AVANTASIA, JORN/LANDE och AYERON), och med egna huvubandet JORN så tycker jag att han ibland under karriären fallit offer för just sin egen produktivitet. Lika bra och klockrena som skivor som "The Duke" varit, lika mycket går en platta som "Spirit Black" på tomgång och saknar riktigt högkvalitativa låtar.

På färska "Traveller" är det den inspirerade låtskrivaren och sångaren Jörn Lande som visar sig, kanske eftersom han har nytt sällskap i bandet. Basisten Bernt Jansen och gitarristen Trond Holter har båda anslutit från WIG WAM, och den senare av dem har på denna skiva bildat låtskrivarpartner med Jörn. (Bandet kompletteras i övrigt av sedan tidigare närvarande trummisen Willy Bendiksen samt gitarristen Jimmy Iversen.) Det visar sig ganska snart fundera väl, "Traveller" är nämligen en riktigt varierad skiva som bjuder på både sväng, tyngd och (givetvis) klassisk hårdrock med bra sång. Frontmannen ges utrymme att flyga ganska fritt, och det är ju precis som det ska, lyssnar man på en JORN-skiva vill man ju ha en hel del Lande, helt enkelt.

Det, och referenser till de gamla klassiska akterna.

Cancer Demon luktar så mycket DIO att det måste vara på gränsen till plagiat, speciellt nära är man på att börja sjunga med i en viss Holy Diver, men det funkar ändå. Resten av skivan andas tungt av de andra inspiratörerna RAINBOW, WHITESNAKE och BLACK SABBATH, men eftersom låtarna denna gång är bra och man märker att såväl band som sångare drivs av en glädje och en entusiasm så blir allt hyllning snarare än plagiat. Mina personliga favoriter på skivan innefattar Window Maker med sitt sköna drivna gitarrspel, Legend Man med sin bluesiga och svängiga känsla och Rev On som är mer direkt. Det är också svårt att inte nämna avslutande The Man Who Was King, vars text och musik bara kan vara en hyllning till Ronnie James Dio.

En fin avslutning på en bra skiva, helt enkelt!

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: