Dio
"Finding The Sacred Heart - Live In Philly 1986"

Releaseår: 2013
Betyg: 8/10

Skivbolag»
Användarbetyg: 1.1/10
Antal röster: 16




Läst: 958ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-07-14

Dio - Finding The Sacred Heart Live In Philly 1986
Ronnie James Dio finns inte längre bland oss, men hans arv är i högsta grad levande.

Senast i raden är en liveinspelning från Philadelphia 1986, som så sent som 2013 släpps som såväl dubbellive som DVD. Undertecknad har hittills tagit del av det visuella materialet, varför denna recension enbart berör ljudupptagningen.

Och den är bra.

Bandet består vid denna tidpunkt av huvudpersonen själv på sång (förstås!), Vinny Appice på trumpallen, Jimmy Bain på bas, Claude Schnell på keyboard samt Craig Goldy som gitarrist. Materialet är producerat och sammanställt av Ronnie James änka och tillika manager Wendy Dio (även om hon förstås haft hjälp av Barry Ehrmann i producentrollen), och resultatet är en relativt annorlunda liveskiva jämfört med de andra i diskografin. Ljudbilden gör sig bra i stora högtalare, i stora rum, men tappar en del i slutna och mindre påkostade och resursstarka anläggningar (bilen, iPodhörlurar) där det verkligen märks att det är material som legat på hyllan ett tag. Känslan av livespelning och att befinna sig i en konserthall uppväger det i en större anläggning.

Dessutom är låtmaterialet av sådant slag att det bjuder på en del udda inslag, vilket också ger inspelningarna ett existensberättigande bortom att "bara" hedra den fantastiske sångaren.

Bandet hade vid denna tidpunkt enbart tre egna skivor att luta sig mot, debuten "Holy Diver", uppföljaren "The Last In Line" och gravt underskattade "Sacred Heart", och även om just Ronnie förstås vid tidpunkten har en enorm övrig låtskatt att dra hits från så är det tydligt att man vill stå på egna ben, med eget material.

Det ger oss lyssnare en fantastisk version av titelspåret Sacred Heart (komplett med ostigt maskinellt talat intro), medleys av ihopvävda Rock'N'Roll Children/Long Live Rock'N'Roll/Man Of The Silver Mountain samt The Last In Line/Children Of The Sea/Holy Diver, likväl som udda spår som Time To Burn och Like The Beat Of A Heart. Kort sagt, en värdefull komplementerande dokumentation till de stora spåren som We Rock, Rainbow In The Dark och alla andra klassiker.

Betyget blir, förstås, högt, och det enda som egentligen hindrar en sådan här skiva från att maxa ut skalan är små detaljer.

Exempelvis är Craig Goldy ingen Vivan Campbell, och hans gitarrspel är stundtals lite träigt, och dessutom får man som lyssnare det tveksamma nöjet att avnjuta såväl keyboardsolo, trumsolo som gitarrsolo på den första av de två skivorna.

Vill du ha ett perfekt dokument av bandet rekommenderas visserligen alldeles utmärkta "Dio At Donnington" som är snäppet bättre än den här skivan, men det hindrar inte betygsåttan i detta fall från att ha mersmak.

Det säger också en hel del om hur löjligt hög nivå DIO höll live, och är svaret på varför arvet lever vidare.

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: