Masterplan
"Novum Initium"

Releaseår: 2013
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.6/10
Antal röster: 27




Läst: 942ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-08-01

Masterplan - Novum Initium
MASTERPLAN försöker för andra gången att starta om utan guldstrupen Jörn Lande bakom mikrofonen. Förra gången kraschlandade man med Mike DiMeo på sång och under flaggan "Mk II", denna gång satsar man svenskt och plockar in Rick Altzi (till vardags känd som Rickard Tornberg, bilskollärare i Falkenberg) på sång och markerar nystarten med att döpa skivan till just "ny start", "Novum Initium".

Konstanten heter förstås Roland Grapow, bandets ständige gitarrist och motor, och denna gång är det endast Axel Mackenrott på keyboard som utgör det stadiga sällskapet, i övrigt är det nytt manskap som mönstrat på. Sättningen kompletteras nu av Martin Marthus Skaroupka (kanske mest känd från CRADLE OF FILTH) på trummor och basisten Jari Kainulainen (som har sin historia i band som STRATOVARIUS och SYMPHONIA), och efter delningen med just Jörn Lande så vill man enligt utsago i intervjuer satsa på att leverera snabb och aningen hårdare musik.

Det går, i ärlighetens namn, sådär med den saken.

Öppningsspåret (vi räknar inte relativt meningslösa introt Per Aspera Ad Astra) The Game är visserligen det snabbaste och mest aggressiva som bandet presterat, men sen är det mer eller mindre tillbaka till den klassiska formeln som gäller, möjligtvis med undantag för en nog så viktig detalj.

Kvalitén på låtarna.

Den är en tyvärr överlag sämre än tidigare försök, och då hjälper det inte att Altzi faktiskt gör ett riktigt bra jobb för att få oss lyssnare att glömma namnet på alla tidigare sångare.

Keep Your Dreams Alive, Pray On My Soul och långsammare Through Your Eyes håller måttet, medan resten - med undantag för titellåten som vi återkommer till - tenderar att bli träig standardiserad powermetal som flyter ihop i en enda gegga.

Historien är full mad band som sett en "sista chans" som just det, och verkligen hällt sin själ i skivor. Resultatet kan bli helt bländande, där passionen och viljan lyser som en fyrbåk och verkligen smittar av sig till lyssnaren. Den känslan finns inte hos MASTERPLAN.

Där är det snarare känslan av att gå till ett jobb som lyser igenom. Samma jobb som man haft ett tag, och det är faktiskt bara i avslutande, över tio minuter långa, titelspåret som en aning experimentlusta kan skönjas. Där bjuds vi på växelsång mellan Altzi och Grapow, man ställer viskningar och mörker mot rop och ljus på ett sätt som faktiskt är helt nytt för bandet.

Skivan är inte dålig, därtill är hantverkskunnandet hos dessa mannar alldeles för högt, och jag är som märks förtjust i Altzis stämma, men detta är ingen nystart. Det är en rätt intetsägande fortsättning på ett band som har några fantastiska skivor i bagaget, och därmed en hel del att leva upp till. Bättre nästa gång?

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: