Dream Theater
"Dream Theater "

Releaseår: 2013
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 0.8/10
Antal röster: 26




Läst: 910ggr | Kommentarer: 2 | Inlagd: 2013-10-01

Dream Theater - Dream Theater
Jag tycker att det är ganska intressant detta med benämningar – när DREAM THEATER återkommer med en ny skiva börjar jag redan innan första genomlyssningen fråga mig vad som egentligen menas med termen ”progressiv”. Kollar man in Wikipedia så


avser benämningen progressiv ofta en form som går utanför de etablerade ramarna och kan upplevas av vissa åhörare som svårlyssnat.

Utanför de etablerade ramarna. När gjorde DT detta senast? Jo, på ”Images And Words” om ni frågar mig. Och detta i fullt medvetande om att bandets musik redan då var fast grundad i en redan etablerad fora omöjlig att tänka sig utan RUSH exempelvis. Kanske är det mer rimligt att säga att progressiv idag i allmänhet och vad gäller DT i synnerhet handlar om ett gäng killar som är überduktiga på sina instrument gör en skiva som bevisar just detta: att de kan lira strumporna av de flesta. För här lyckas bandet med råge. Men är det musik som går utanför de av bandet uppsatta ramarna? Nej, detta låter precis som jag förväntade mig att det skulle låta. Och det blir, faktiskt, aningens småtråkigt – i synnerhet som bandet tagit det vågade greppet och döpa skivan till ”Dream Theater”, ett grepp som så ofta lovar så mycket, men håller så litet.

Bäst är episkt långa (22 minuter) avslutande Illumination Theory. Här bränner det till på riktigt då hela bandet lirar som en helhet – att vi dessutom slipper de mer än lovligt ostigt ljudande stråkarna som Jordan Rudess använder i öppnaren False Awakening Suite och faktiskt får riktiga stråkar är inte mindre än extremt njutbart.

Sen undrar jag, som trummis, när vi kommer få höra Mike Manginis egna spel komma fram? Nu låter han mer som en kopia av Mike Portnoy än som en trummis i sin egen rätt. Vilket han naturligtvis är.

Jag tycker också att det är värt att nämna gitarrarbetet som är den faktor som, oftast, gör att skivan lyfter över snittet. Petrucci lirar, om uttrycket tillåts, oerhört besjälade solon. Solon som gör att jag hajar till lite extra på i stort sett regelbunden basis skivan igenom. Han verkar verkligen ha fått en nytändning.

”Dream Theater” är en bra skiva men en skiva som inte förmår engagera mig fullt ut då den låter prick så som jag förväntade mig av bandet. Och det räcker inte hela vägen längre, och framför allt inte om man ska kalla bandet progressivt.

/Martin Bensch





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Namn: Christofer | Datum: 2013-10-01 11:42:34

Den nedåtgående spiralen fortsätter tyvärr,
hade väntat mig väldigt mycket mer från dessa
rutinerade herrar. Jag stör mig även sjukt
mycket på Maginis virvelljud. Vad tycker Herr
Bensch?
Namn: Martin Bensch | Datum: 2013-10-01 19:00:43

Jag har faktiskt inte tänkt på virveltrumman. Däremot tycker jag hela produktionen andas lite retro (tänk Images And Words/Awake perioden). Jo, visst känns det lite som om de har stagnerat. Å andra sidan - vad har de egentligen kvar att bevisa?
Annonser: