Perkele
"A Way Out"

Releaseår: 2013
Betyg: 6/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 1.5/10
Antal röster: 24




Läst: 964ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-10-01

Perkele - A Way Out
Jag ställer mig en smula frågande till passagen i promotion-materialet som marknadsför svenska PERKELEs nya släpp ”A Way Out” som ”10 låtar i samma stuk som DROPKICK MURPHYS, men utan irländskan”. Likheterna där är väl, minst sagt, något begränsade. Istället kanske det vore värt att lyfta fram det faktum att göteborgarna – det finska namnet till trots – är något av en institution inom svensk punk? (Den sort där influenserna består av ASTA KASK, STREBERS, EXPLOITED och tidiga NO FUN AT ALL, snarare än av irländsk hardcore-punk.) Gänget har varit verksamma ända sedan 1993, och har förutom att få demos utgivna av kultiga Rosa Honung och Äggtapes hunnit med flitigt giggande, först i Sverige och sedan runtom i Europa. Sedan 2000-talets början är man dock en stabil kontrakterad akt, och senaste släppet ges ut av Bandworm Records.

Här möts vi som lyssnar av en dos förhållandevis tidlös, trallvänlig och opretentiös punk. Även om sången är ganska rivig och skitig, står dur-dominerade melodislingor och solstänkt sound i fokus; en och annan diskret ska-vibb går också att skönja på enstaka ställen. Det är ganska charmigt, även om jag måste erkänna att frontmannen Rons tämligen bristfälliga engelska uttal stör mig en smula. Skivan trallar på utan att göra alltför mycket väsen av sig, även om den ändå lyckas hålla mig på ganska gott humör sin knappa halvtimmes speltid igenom.

Den enda riktiga höjdpunkten utgörs av spåret Believe, nummer sex i ordningen, där en nästan oförskämt fästande refräng hamras in med skamlös envetenhet. Här är det väldigt svårt att inte sjunga med, lite så där halvt omedvetet om att man gör det... Smash It och He Loves Violence är två andra nummer som också får sägas vara mer än godkända, och en extra stilpoäng utdelas till det blues-funkiga breaket i den förstnämnda!

En dos avslutande ärlighet, då: detta är inte en platta som kommer att förändra världen, vare sig i stort eller smått. Det är heller inte en platta jag tror att jag kommer att utveckla någon närmare personlig relation till. Samtidigt är det också en platta förmodligen helt utan de ambitionerna eller pretentionerna. Det är ett stycke rak, enkel och medryckande trallpunk, och om jag skall tänka mig ett soundtrack till att dricka fulöl sittandes på marken utanför tältet på valfritt rockfestival-område, hade PERKELE och ”A Way Out” förmodligen fungerat minst lika bra som någonting annat.



/Fredrik Sandberg





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: