Avatarium
"Avatarium"

Releaseår: 2013
Betyg: 7/10

Officiell hemsida»
Skivbolag»
Användarbetyg: 3.1/10
Antal röster: 19




Läst: 1711ggr | Kommentarer: 0 | Inlagd: 2013-11-17

Avatarium - Avatarium
Leif Edling är ett musikaliskt geni - i alla fall när musiken i fråga är doom metal.

Detta är ett obestridligt faktum, och bekräftas ännu en gång i samband med att han debuterar med sidoprojektet AVATARIUM.

CANDLEMASS må ha uttalat att man inte längre ska släppa skivor, och om man som åskådare kan fundera lite över vilken akt som kommer att plocka upp ledartröjan efter dem så är detta alster en påminnelse om vem som egentligen regerar. I intervjuer har jag läst att Edling själv skrivit mycket av låtarna när han varit sjukskriven och som terapi suttit hemma med gitarren, samtidigt som han inte orkar med den press det innebär att släppa nytt med en så stor akt som just CANDLEMASS - men jag undrar om han inte är på väg att bara börja om på samma resa igen, för gissningsvis kommer det här att efterfrågas av såväl fans som konsertarrangörer.

Under AVATARIUM-flaggan tar han sällskap av Lars Sköld (trummor och vanligtvis i TIAMAT), Carl Westholm (förstås, som vanligt när det gäller Edlings musikaliska utflykter, och han hanterar även denna gång keyboards precis som i KRUX och JUPITER SOCIETY), Marcus Jidell (på gitarr och med en vardag i EVERGREY) samt vokalissan Jennie-Ann Smith, och kanske är det den sistnämnda som är mest notabel. Att Edling samarbetar med en kvinnlig sångerska tillhör inte vanligheterna, och enligt egen utsago var det egentligen inte heller tanken denna gång. Han hade ett par andra namn i tankarna, men svängde runt i samband med att man testade Jennie-Ann, och jag tror det var viktigt för projektets identitet såväl som kraft. Många av spåren vilar på relativt fin gitarrplock där Jennie-Ann kan briljera med sin sång, samtidigt som det alltid växlar över till det karakteristiska ångvältstunga riffandet som nästan bara kan vara signerat Edling - och då drar också Jennie-Ann på med resurser som imponerar.

Givetvis hade en sångare som Mats Levén kunnat sjunga detta också, men då hade det blivit en aning snarlikt CANDLEMASS som de låter live för tillfället, eller för den delen KRUX.

Nu står allt på egna ben.

Bästa spåret är en best, för att leka lite med orden. Inledande Moonhorse är dryga 8 minuter lång och innehåller såväl snygga sångslingor mot bedrägligt lugnt gitarrspel som massivt krossande riff, och partiet som tar vid ungefär 3:30 in i låten är så knäckande bra att jag närapå fäller en tår som blandas av lycka och vemod över CANDLEMASS farväl till skivindustrin. Dessa dryga 8 minuter följs av Pandoras Egg och Avatarium, vilka följer ungefär samma mall och håller mycket hög kvalitet, speciellt den förstämda av dessa två, och hade plattan hållit den löjligt höga nivån hela vägen hade det varit närapå för bra. Nu sjunker nivån en aning (utan att för den skulle bli undermålig), och det är vad som håller betyget från de riktiga toppnoteringarna.

/Robert Gustafsson





Startsida recensioner »



(Kommentarer som anses stötande, innehåller personangrepp, reklam eller på annat sätt inte följer våra riktlinjer kommer att plockas bort.)


Annonser: